Nyfiken eller Rädd

I en artikel läser jag att det svenska näringslivet är ointresserat av kultur. Att vi är internationellt kända för vårt ointresse. I en annan artikel läser jag att ett företag utan konst är ett "fattigt företag”. 

Det finns forskning som visar att konst påverkar oss på flera sätt, t ex stärker vår förmåga att öppna upp för flera perspektiv vilket i sin tur leder till bättre beslutsfattande.

Då borde det ju vara naturligt för näringslivet att vara intresserad av konst och kultur. Eller hur!

Jag har själv använt mig av konst som verktyg i olika sammanhang och det är inte helt utan skepsis och tveksamhet  - en del skruvar lite obekvämt på sig, "var ska detta sluta"?

Det är lätt att bli bortkollrad i konstens värld, den kan upplevas svår, otillgänglig, smal. Jag möter ofta kommentaren, ”jag kan inget om konst så därav mitt ointresse” och att det finns en förväntan (oftast självpåtagen) att man ska säga eller tycka något om konstverket, konstnären.

Kan det vara en rädsla vi anar bakom ointresset? Tänk om det avslöjas att jag inte kan någonting om konst.  Men vad är det jag förväntas kunna?  När vi kommer till just konst så händer det något - plötsligt hänvisar vi gärna till att man inget kan och i och med det stannar intresset för det okända?

Ofta brukar det vara en god egenskap att visa sig öppen och ofullkomlig och för att inte tala om att vara nyfiken.

Ute i Europa väcker det beundran om en företagsledare uttalar sig om ett konstverk, ett musikstycke, en pjäs. I Sverige ser vi inte samma mönster - då finns det andra arenor där man är mer trygg.

Konsten förknippas gärna med en flumfaktor och i företag ska vi faktiskt skapa resultat, inte flumma iväg på en konstutställning vid nästa kickoff och diskutera vad vi ”kände”, i magen, i hjärtat... 

Men att komma i kontakt med sina känslor är kanske just det vi behöver samtidigt som det också kan vara jobbigt och obehagligt att blotta sig. Men att vara nyfiken på sig själv och andras tankar och känslor borde vara helt rätt.

Konsten är helt fri för alla  - fri att tycka om, att inte tycka om, att se vad du vill, fnysa åt, bli förbannad över, bli berörd, gråta, väcka en ny tanke osv. Allt är ju rätt eftersom du själv bestämmer vad du ser och känner.  Tänk att även få lyssna på vad dina medarbetare ser och känner - troligen får du ytterligare en dimension att lägga till helheten.

Att vara en nyfiken, intresserad, engagerad och öppen person brukar vara synonymt med de egenskaper vi vill ha hos våra ledare i näringslivet. Nästa gång du som ledare står inför ett svårt beslut - våga prova nytt och lämna det traditionella. Kombinera krav och nytta med kreativitet och nyfikenhet - fullt ut.